Läsförståelseuppgift för Svenska 1 – Tema: Identitet och Samhället

Årskurs: 1
Ämne: Svenska 1
Tema: Identitet och samhället

Text 1: “Mellan världar”

I denna text får vi följa en ung kvinna med rötter i två olika kulturer. Hon beskriver sin kamp för att hitta sin identitet i ett samhälle som ofta ställer krav på att man ska välja sida. Genom att beskriva sina erfarenheter på skolan, i familjen och med vänner belyser hon hur det kan vara att växa upp i en mångkulturell miljö.

Frågor till Text 1:

1. Vilka kulturella influenser beskriver kvinnan i texten och hur påverkar de hennes identitet?
2. Hur reagerar hennes vänner på hennes bakgrund?
3. Beskriv en situation från texten där hon känner att hon måste välja mellan sina kulturer.

Text 2: “Samhället och jag”

Denna text handlar om en ung mans reflektioner kring sin plats i samhället. Han diskuterar vad det innebär att vara en del av en gemenskap och hur allt från intressen till yrkesval påverkar hans självbild. Texten lyfter även fram frågor kring jämlikhet och sociala normer.

Frågor till Text 2:

1. Vad är de viktigaste faktorerna som påverkar den unges syn på sig själv i samhället?
2. Hur tar han ställning till sociala normer och tryck från omgivningen?
3. I vilken grad anser han att hans identitet formas av det samhälle han lever i?

Text 3: “Identitet genom konst”

I denna text skildras en ung artist som använder sin konst för att uttrycka sin identitet. Genom sina målningar och installationer berättar han om sin bakgrund och sina erfarenheter av att växa upp i ett samhälle där han ibland känner sig marginaliserad. Konsten blir hans verktyg för att navigera och förstå sin plats i världen.

Frågor till Text 3:

1. Hur använder konstnären sitt skapande för att föra fram sitt budskap om identitet?
2. Beskriv en specifik konstinstallation som nämns i texten och vad den representerar.
3. Hur relaterar hans erfarenheter av marginalisering till bredare samhälleliga frågor?

Text 4: “Skärmtid och barn”

Det slår mig allt oftare: Sverige är ett extremt land när det kommer till synen på vad som är bäst för barn. Ibland får vi till det, som med förbudet mot barnaga 1979, först i världen, och som därefter kopierats av en lång rad andra länder. Ibland hänger få eller inga andra av förklarliga skäl på vår visionära barnpolitik, som de befängda idéerna om att bebisar mår bra av att tillbringa dagarna med bara föräldrarna fram till 18 månader, att skolorna ska ägas av riskkapitalister och att förskolan ska “digitaliseras”.

Jag kommer för många att låta som en outhärdlig hippieförälder strax, så låt mig reda ut det här på en gång: Jag har aldrig förbjudit plastleksaker eller socker, aldrig lagat egna puréer eller ojat mig över tillsatser i maten. Den seglivade mytbildningen att barn under ett inte kan äta saltad mat är tack och lov inte särskilt utbredd där jag bor. (Svenska Livsmedelsverket har till slut ändrat sina påbud, även om det satt långt inne).

Kort sagt tillåter jag det mesta som jag ibland ser andra föräldrar noja över. Däremot skaffade jag barn i ett land där man konsekvent avråder från skärmtid. Detta är kanske det enda föräldraråd barnets franska pappa och jag aldrig ens behövt diskutera, vilket inte vill säga lite. På alla institutioner som man besöker med späd- och småbarn i Frankrike sitter lappar där det står “absolut inga skärmar för barn under tre år”. Inga undantag för eventuella “pedagogiska skärmlekar” görs. Den enda padda som finns på dagis är den där personalen antecknar hur länge barnen sovit och om det var något av lunchen som de inte ville äta (ofta är det blåmögelost, något de trots det träget fortsätter att servera från ettårsåldern en gång i veckan).

Små barns ögon ska inte möta rörlig bild, punkt. Det ger dem närsynthet, sämre kognitiv förmåga, sämre språkutveckling och sömn- och koncentrationssvårigheter, enligt det samlade franska kunskapsläget. Det är inte särskilt svårt att följa ett förbud mot något som jämställs med att ge små barn gift. Visste ni förresten att det, enligt svenska Livsmedelsverket, kan finnas arsenik i riskakor? Jag skrockade till lite, inte bara av obehag, när jag insåg att jag förbjöd skärm för min bebis och samtidigt serverade en potentiell självmordsdrog. Som det kan bli!

Hursomhelst, skärmarna. Det finns förstås de som skarvar också här. Linjär tv är till exempel fortfarande helig i många franska hem där lekprogram och nyhetssändningar bildar bakgrundsbrus hela kvällarna. Själv har jag haft OS-sändningarna rullande nästan nonstop i sommar. Någon gång stöter man också på en förälder med död blick i kollektivtrafiken som langat över mobilen till sin toddler för att inte sabotera tunnelbaneresan för övriga. De har min fulla sympati (och tacksamhet).

I Frankrike talas det desto mer om hur man ska få äldre barn och ungdomar att slita sig från sin mobiltelefon. När en expertgrupp lämnade över sina slutsatser på ämnet till regeringen i våras gick slutsatserna i samma riktning som de som Folkhälsomyndigheten presenterade i veckan, fast strängare: Mycket begränsad skärmtid mellan tre och sex år och endast i sällskap med en vuxen. Inga mobiltelefoner före elva år och därefter utan internetuppkoppling. Sociala medier anses olämpligt före 15 års ålder, något som Emmanuel Macron för övrigt vill lagstifta om.

Kanske visar sig det här vara överdriven alarmism och ihålig populism på sikt, vad vet jag. Men de uppdaterade rekommendationerna i de flesta länder pekar i alla fall åt samma håll.

Ni ska få ett riktigt präktigt tips med er på vägen också: Det fina med att inte veta om att Greta Gris existerar är att det aldrig blir bråk om Greta Gris. Andra saker blir åtråvärda, bilar och bollar och böcker. Och alla dessa kan man kasta med full kraft i väggen när man blir arg för att man måste gå och lägga sig, utan att de går i tusen bitar.

Frågor till Text 4:

1. Vilka exempel ger författaren på positiva förändringar i Sveriges barnpolitik? Diskutera också hur dessa kan ha påverkat andra länder.
2. Vad anser författaren om det svenska synsättet kring skärmtid för små barn jämfört med det franska? Vilka argument framförs när det gäller skärmtid och barns utveckling?
3. Författaren nämner att skärmar liknas vid “gift” för små barn. Vad menar författaren med denna liknelse, och vilka konsekvenser anser han att skärmtid kan ha på barns hälsa?
4. Hur beskrivs inställningen till linjär tv och rörlig bild i franska hem? Vilka skillnader framhävs mellan föräldrars användning av skärmar i Frankrike och Sverige?
5. Vilka åtgärder föreslås av den expertgrupp som gav rekommendationer till den franska regeringen angående skärmtid för barn och utbildning? Hur förhåller sig dessa rekommendationer till de svenska?
6. Avslutningsvis, vilket “tips” ger författaren om att inte känna till “Greta Gris”? Vad åsyftar han med detta och hur kopplas det till barnens åtrå till materialistiska objekt?

Dessa läsförståelseuppgifter syftar till att utmana elevernas kritiska tänkande och förståelse av textens innehåll och budskap, samt att stimulera diskussioner kring ämnet om barns uppväxt och skärmtid.